I dag har vi sett land! Vi har kommet fram til «Sør-Georgia». Det er en øy med mange fjell og store breer. Der finns også en liten øy som heter «Bird Island». Det er engelsk. Det betyr Fugle-øyen. Det bor veldig mange dyr og fugler på den øyen. På strendene er det fullt av pingviner og seler. Vi kunne høre fra båten hvordan de skrek til hverandre.
Sel. Foto: Elin Darelius Chiche
I luften er det fullt med fugler. De fleste er veldig, veldig store. Det er Albatrosser. De kommer til øyen om sommeren før å bygge reir og legge egg. Når ungene blir store flyr de ut over havet. De blir borte lenge. De kommer bare tilbake til øyen når de selv skal legge egg og bli foreldre. De største albatrossene kan bli mer enn tre meter*! Hvor lang er du?
Kjempepetrell. Foto: Elin Darelius Chiche
Jeg har tatt bilder av alle dyrene til dere!
Det bor ikke bare dyr og fugler på øyen. Det bor også noen forskere der. De ville gjerne treffe legen fra båten. Så legen og noen matroser dro inn til land i en gummibåt. Det så spennende ut!
Klem fra Elin
* Når man måler en fugl så måler man fra den ene vingespissen til den andre.
Det är rått och kallt ute vid relingen. Det britiska forskningsskeppet «James Clark Ross» gungar långsamt fram på vågorna, inlindad i tjock dimma. Framför oss borde Syd Georgien med sina majestätiska bergstoppar och glaciärer breda ut sig – men allt är bara grått och kallt. Då och då dyker en sjöfågel upp bland allt det gråa. De glider lekande lätt fram över vågorna och försvinner så ut i dimman igen.
Jag går tillbaka till min hytt. Här har jag bott sedan vi gick om bord i Punta Arenas, Chile för en knapp vecka sen och här ska jag bo de nästa sex veckorna, medan James Clark Ross tar mig och de andra forskarna ombord söderut till Antarktis och Weddell havet. De flesta forskarna på expeditionen kommer från Frankrike; två kommer från USA och så är det jag, en oceanograf från Bergen. Om inte isen sätter stopp för vår framfart så är det meningen att vi ska ta oss så långt söderut det går att komma med båt i Weddell havet – helt in till den stora Filchner shelf-isen på 78S. Här ska vi göra mätningar och sätta ut instrumenter för att ta reda på mer om hur Filchner shelf isen påverkar havet – och om hur havet i sin tur påverkar shelf-isen.
Men först ska vi sätta i land några britiska forskare här i Syd Georgien, på en ö som passande nog heter «Bird Island». James Clark Ross ligger stilla och matroserna jobbar för fullt med att sätta ut gummibåtarna. Vi hör skrik och skrän – jag vet inte om det är sälarna eller pingvinerna som skriker högst – innifrån stränderna, men den envisa dimman ligger kvar och vi står snopna med våra kameror ute på däck. Gummibåtarna försvinner snart ur sikte och blir borta de också.
Så, långsamt, börjar man skymta konturer ute i allt det gråa. En klippa här, en snöklädd bergstopp där. Det är magiskt vackert. Några sälar kommer på besök och fångar uppmärksamheten en stund. Så ropar någon att de ser pingviner. En hel flock med Macaroni pingviner simmar lekfullt förbi, dyker ner i vågorna och blir borta. När solen så småningom tittar fram så är himlen helt plötsligt fylld med stora fåglar – mäktiga albatrossar glider utan den minsta ansträngning fram genom luften på sina enorma vingar.
När gummibåtarna dyker upp igjen går färden snart vidare. Vi kör längst land, och en hjälpsam Engelskman pekar ivrigt ut platsen där sir Ernest Shackleton för mer än hundra år sen gick i land efter att ha korsat havet i en öppen livbåt. Hans skepp hade skruvats ner i isen och han hade lämnat de flesta utav sina skeppsbrutna män på en ö och så gett sig ivägg för att hämta hjälp. Han kom till Syd-Georgien. Men öns södra kust där de gick iland är karg och ogästvänlig. Där fanns inga människor. För att få hjälp var han tvungen att korsa höga berg och glaciärer som ingen tidigare hade korsat – han klarade det, men när han nådde fram till valfångarna på andra sidan ön var det först ingen som trodde på hans fantastiska historia! Alla i Shackletons besättning blev räddade -men det är en helt annan historia…
Det dröjer ännu en vecka innan vi kör med full fart mot Filchner shelf isen. Först ska vi göra mätningar i havet söder om Syd-Georgien. I en knapp vecka ska vi köra ett instrument som vi kallar «CTD» upp och ner för att ta reda på vad vattnet under oss har för temperatur, hur salt det är, hur mycket syre och näringssalter här finns. De CTD-stationer vi ska göra har gjorts många gånger förr, de upprepas år efter år. På så sätt kan vi se hur havet förändras. Det kalla vattnet nere på botten blir långsamt varmare – utan att vi riktigt förstår hur.
CTDn sitter monterad på en metallram och metallramen sitter fast i en lång kabel… och med hjälp av en stor vinsh kan vi så sänka CTDn helt ner till havets botten. Några av stationerna vi ska göra är mer än fem tusen meter djupa! Runt ramen sitter det flaskor – eller flaskor, det ser mer ut som tjocka rör. Tjugofyra stycken tjocka rör. När CTDn är på väg upp kan vi stänga igjen ändarna på rören – och på så sätt få med oss vatten från olika djup upp på däck. Men det kan jag berätta mer om nästa gång jag skriver!
Elin er kommet til Sør-Georgia. Denne øyen har en spesiell plass i Norgeshistorien. Her følger litt historie, noen data om bestanden av blåhval og reinsdyr, og en oppgave som passer for ungdomsskoleklasser.
Grytviken
I Grytviken på Sør-Georgia ble det i 1904 tallet etablert et norsk samfunn, basert på hvalfangsten i Sørishavet. Rederier i Norge sendte fansgtfartøy og hvalkokerier sørover for å fangste på den store bestanden av blåhval. I Grytviken ble det en hel bygd med egen kirke. Hvalfangerne brakte med seg et lite antall reinsdyr, som ble satt ut som vilt. Etter 1965 har det ikke vært virksomhet knyttet til hvalfangst på Sør-Georgia.
Hvalfangst har vært viktig i Norge i århundrer. Bilde fra Hvalsalen på Naturhistorisk museum i Bergen.
Hvalfangsten
Hvalfangsten foregikk slik: Hvalbåten søkte opp hval, som ble harpunert i det den kom opp for å puste, ‘hvalblåst’. Det avlivete dyret ble tatt opp av hvalkokeriet, en større bår med flensedekk og tanker. Hvalen ble flådd (flenset) og partert på dekk, kjøtt og spekk ble lagret i tankene.
Bestanden av hval har gått nedover
Før den stortilte fangsten var det kanskje 200.000 blåhval i Sørishavet. Etter fredningen midt på 1960-tallet var det bare ‘få tusen’ igjen. I 1997/98 ble det antatt at det var 2300 individ, og en vekstrate på 8,2%.(Kilde: Den internasjonale hvalfangstkommisjonen, IWC)
Reinsdyrbestanden vet vi dette om:
Det ble satt ut 10 dyr i 2011, 3 bukker og 7 simler. Dyrene ble satt ut på Barff-halvøya.
I 1911/12 ble det satt ut 5 dyr på Busen-halvøya
I 1925 ble det satt ut 7 dyr, 3 bukker og 4 simler, i Husviken.
I nyere tid har Norge tatt ansvar for reinpopulasjonen på Sør-Georgia, sammen med Storbritannia. Arten hører ikke naturlig til der, og bestanden var ute av kontroll. Statens naturoppsyn har fått oppgaven med å redusere antallet rein.
I januar 2013 ble det skutt 3496 dyr, 1941 på Busen-halvøya og 1555 på halvøya Barff. Bestanden ble da, ved årskiftet 2012/13, beregnet til 4500 – 5000 dyr.
I 2014/15-sesongen ble det så skutt 3140, og i 2015 45 dyr på Barff. På Busen ble det avlivet 9 dyr senere enn 2013.
Etter at skytterne var reist, oppdaget britene 3 dyr på Barff, som de avlivet.
(kilder: Statens naturoppsyn, ‘report 2012-1’, og Miljødirektoratets nettside 23.05.2013)
Reinflokk på beite ved Hallingskarvet i Norge 2016
Oppgave
Kan dere sette opp diagrammer for utviklingen av de to bestandene.
Skriv en forklaring av metoden dere bruker, altså hvordan diagrammet er bygget opp; hva har dere på x-aksen og på y-aksen, hvilke punkter har dere og hvordan drar dere linjen mellom.
Diskusjon
Skriv også en diskusjon, en vurdering av diagrammet dere har laget. Diskuter svakhet og styrke med fremstillingen, hva diagrammet viser og hva som ikke kommer frem.
Skriv til slutt i diskusjonen hvilke data dere mangler, eller gjerne skulle hatt, for å være mer nøyaktige i fremstillingen.
Analyse
Skriv også et avsnitt med analyse av hva som kan være årsaken til den utviklingen diagrammene viser. Tenk gjerne på hvordan det vil gå fremover, med forskjellige forutsetninger for utviklingen frem mot år 2100.
Albatrossen har lange og smale vinger. Hvis du måler fra spiss til spiss på vingene til albatrossen er de mellom 2 og 4 meter. De har verdens største vingespenn!
Tegn albatrossen i skolegården med kritt
Tenk deg at denne albatrossen måler 4 meter fra vingespiss til vingespiss. Kan dere tegne den i sin virkelige størrelse, med kritt, ute i skolegården?
Husk på at magen og hodet må være passelig store, slik dere ser det på denne tegningen. Finn ut sammen hvordan dere kan gjøre det.
Foto: Pixabay. (CC0 Public Domain)
Hvor mange barn kan få plass til å stå på vingespennet når fuglen er ferdig tegnet? Uten å falle utenfor fuglen!
Sammenlign størrelser
Tegn en gråspurv og en fiskemåke ved siden av albatrossen.
Gråspurvens vinger måler ca. 21 – 26 cm fra vingespiss til vingespiss.
Fiskemåkens vinger måler ca. 110 – 125 cm fra vingespiss til vingespiss.
Plastsøppel truer albatrossen
Her ser du en død albatrossunge. Den hadde 51 plastbiter i magen sin da den ble funnet. Det er ikke uvanlig. Les mer, slik at du kan være med å passe på naturen og miljøet.
Chris Jordan (via U.S. Fish and Wildlife Service Headquarters) CC BY 2.0
[slr-togglebox title=”Læreplanmål”]
Kompetansemål etter 4. årssteget
Måling:
Samanlikne storleikar ved hjelp av høvelege målereiskapar og enkel berekning, presentere resultata og vurdere om dei er rimelege
Kompetansemål etter7. årssteget
Måling
Velje høvelege måleiningar og rekne om mellom ulike måleiningar
Tal og algebra
Finne informasjon i tekstar eller praktiske samanhengar, stille opp og forklare berekningar og framgangsmåtar, vurdere resultatet og presentere og diskutere løysinga
Jeg er oseanograf. Det betyr at jeg forsker på havet. Jeg prøver å finne ut hva som skjer i havet, og hvordan vannet i havet strømmer. En av de tingene jeg bruker mest, er et instrument som vi kaller «CTD». Vi sender ned CTDen til havets bunn, og på veien måler den hvor varmt eller kaldt vannet er. Den kan også måle hvor mye salt og hvor mye oksygen det er i vannet. Det er viktige ledetråder for en oseanograf.
På bildet ser du en CTD. Den er festet til en ramme av metall. Ser du alle de grå flaskene? Med dem kan vi ta opp vann fra ulike dyp.
Ser du det gule instrumentet med fire svarte “øyne”? Det instrumentet kan måle hvordan vannet strømmer. “Øynene” er egentlig ører. Instrumentet snakker under vann og deretter hører det på ekkoet. Ekkoet høres annerledes ut når vannet strømmer fort enn når det strømmer langsomt eller står stille. Instrumentet kan også høre på ekkoet hvilken retning vannet strømmer.
Under metallrammen sitter et instrument som vi kaller altimeter. Den forteller oss hvor langt det er ned til bunnen. Det er et viktig instrument. Uten det hadde vi sikkert krasjet mot bunnen. Det vil vi ikke! Da blir CTDen ødelagt.
Nå har havet forsvunnet! Det er mye tåke og vi ser ingenting. Det har begynt å blåse og det er store bølger. Vi må binde fast alt veldig godt. Ellers kan ting ramle ned og gå i stykker. Noen av oss er sjøsyke, men jeg har det bra!
I går prøvde vi ett måle-instrument som vi kaller CTD. Det sitter fast på en lang kabel. Vi kan senke instrumentet ned i havet, helt ned til bunnen. Instrumentet måler hvor varmt vannet er på ulike dyp. Det måler også hvor salt det er og hvor mye oksygen det er i vannet. Det er ting som vi forskere vil vite for å forstå hva som skjer i havet.
Sara, Lea og vennene deres på Landås skole har malt på isoporbeger. De er veldig fine. Vi skal gjøre et lite eksperiment med begerne. De skal få bli med instrumentet ned til havets bunn! Og det skal de få gjøre på et sted hvor det er mer enn 5000 meter dypt! Hva tror du vil skje da?
Klem fra Elin
[slr-infobox]
Vet du hvor mye salt det er i havet? Neste gang du er på en strand så ta med et tomt syltetøyglass og fyll det med vann fra havet. Når du kommer hjem, så ta av lokket og sett glasset i vinduskarmen. Så må du vente ganske lenge – kanskje helt til påske. Hver dag forsvinner litt av vannet opp i luften. Man sier at vannet fordamper. Men saltet fordamper ikke. Det blir igjen i glasset. Til slutt har alt vannet fordampet. I bunnen av glasset har det da blitt laget fine saltkrystaller.
Nå har båten gått fra land og vi er midt ute på havet! Alt vi kan se rundt oss er vann – og fugler. Det er mange fugler som flyr etter båten. Noen av dem er kjempestore. Det er albatrosser. De er veldig fine! Noen av de andre har allerede sett både pingviner og hval. Det har ikke jeg gjort enda.
Før vi dro fra havnen måtte vi trene på å gå i livbåtene. De er oransje og ganske store. Vi fikk også prøve overlevelsesdraktene. De var veldig store og litt vanskelige å ta på. Vi måtte hjelpe hverandre.
Jeg skal bo på båten i nesten syv uker. Jeg har fått egen lugar. På båter bruker man andre ord enn på land – lugar betyr «rom», kjøkkenet heter «messe», gulv heter «dørk» og det store rommet der kapteinen styrer båten heter «bro». Jeg har hengt opp tegninger som Sara og Lea har tegnet på min lugar!
Det er mange forskere på båten. De fleste kommer fra Frankrike og noen kommer fra USA. Sjømennene som jobber på båten er fra England. Det er bare jeg som kommer fra Norge, så jeg må snakke engelsk eller fransk hele tiden.
Jeg heter Elin. Jeg er mamma til Sara som går på tredje trinn og Lea som går på første trinn. Men i vinter skal de vare alene med pappen sin, fordi jeg skal reise til Antarktis på tokt! Jeg er forsker og jeg forsker på havet. Sammen med forskere fra Frankrike og USA skal jeg forske på det kalde vannet og isen omkring Antarktis. Vi skal være seks uker på en britisk isbryter. Det blir spennende! Jeg har lovet Sara og Leas venner at jeg skal skrive brev til dem og fortelle om hva vi gjør på båten – kanskje at du også vil lese?
Klem fra Elin
Pst… kan du finne Antarktis og Weddell havet på et kart? Antarktis pleier å være hvitt på kart. Hvorfor, tror du?
Den 24 Januari lämnar den britiska isbrytaren James Clark Ross hamnen i Punta Arenas, Chile och styr kosan söderut, mot Antarktis och Weddell havet.
Ombord finns forskare från Frankrike och USA och så jag, en oceanograf från Universitetet i Bergen. Under sju veckor ska vi samla in data och forska på det kalla vattnet och isen där nere i söder. Vill du och din klass också följa med? Jag kommer skriva blogg här på skolelabben och berätta om livet ombord, om vår forskning och om den data vi samlar in. I anslutning till varje blogg kommer det finnas matte och fysikuppgifter som knyter upp till vad vi gör och som baserar sig på «riktig data», förhopnningsvis «live» från båten! Det kommer också finnas enkla försök och experimenter som du kan göra själv hemma i köket.
