Argo-bøyer

Hei!

Det her er en Argo-bøye! Vi har klistret på en tegning som noen barn i Frankrike har malt. Sant den er fin?

Vi har satt ut åtte slike bøyer. De synker ned i vannet og følger med
havstrømmene. Hver kveld stiger den opp til overflaten og snakker med oss via satellitt. Den forteller hvor den er, og hva den har målt. Slik finner vi ut hvordan vannet strømmer.

Hvis det er is på havet kan bøyen ikke komme opp og snakke med satellitten. Da vet hverken vi eller de hvor de er. Derfor kan disse bøyene høre! Vi har satt ut høyttalere i vannet. Høyttalerne sender ut lydsignaler, en høyttaler om gangen. Bøyene høyrer lydene fra flere høyttalere og så kan den regne ut hvor den er. Når isen smelter kan den komme opp i overflaten igjen og fortelle oss hvor den har vært! Da kan vi finne ut hvordan vannet strømmer under isen.

Forskere setter ut slike bøyer overalt i havet, fra nord til sør. De har satt ut flere tusen bøyer!

klem fra Elin

 

Selfangst

Hei!

Nå er biologene ute på isen! De fant en sel på et stort isflak. Fem personer dro ned på isen i en stor kurv.

Tingene de trenger har de i en pulk. De gikk veldig forsiktig fram til den store selen.

De var redde at selen skulle bli redd. Hvis selen blir redd stuper den raskt ned i vannet og svømmer sin vei. Men selen ble ikke redd. Når de kom fram, lyftet han bare på hodet, vende seg og sovnede om… seler er late!

For å kunne feste instrumentet på selens hode må de bedøve selen. Akkurat som legene bedøver pasienten når de skal operere. Når selen våkner igjen, har han fått en stilig hatt!

klem fra Elin

 

Spleise tau

Hei,

I dag har jeg spleiset tau! Når jeg skal sette ut måleinstrument i vannet, trenger jeg en masse tau. Får å kunne feste tauene i hverandre må man spleise de i endene. Slik:

Foto: Elin Darelius Chiche

Det er litt vanskelig i begynnelsen, men man lærer fort!

Jeg må også programmere måleinstrumentene mine. Jeg må bestemme når,  hvor ofte og hvordan de skal måle. Jeg bruker en datamaskin for å snakke med instrumentene mine.

Foto: Elin Darelius Chiche

Dette er et termometer. Den måler temperaturen på vannet. Termometeren bruker lite batteri, så den kan måle ofte. Jeg har bestemt at de skal måle temperaturen hvert annet minutt i to år. Det
blir mange sifrer å holde rede på!

Foto: Elin Darelius Chiche

Det her er en strømmåler. Strømmåleren måler hvordan vannet strømmer. Det er et stort og tungt instrument. Man må være fire personer for å løfte den! Den bruker mye batteri, så den kan ikke måle så ofte. Den skal måle strømmen en gang i timen.

Foto: Elin Darelius Chiche

De her skal jeg også sette ut i vannet. De måler ingenting. Det er bare trebiter! De har jeg fått fra Camilla. Hun er arkeolog. En arkeolog er en forsker som leter etter gamle ting for å finne ut
hvordan man levde i gamle dager. Camilla prøver å finne igjen en båt som sank i Antarktis for lenge siden. Båten var av tre. Hun vil finne ut om båten fremdeles ligger havbunnen, eller om den har blitt spist opp av bakterier som lever i vannet.

Klem fra Elin

Sel med måleinstrumenter

Hei!

Nå er vi kommet nesten så langt sør som det går. Det er mye is,  og isen er tykk! Da er det vanskelig for kapteinen å kjøre båten. Kanskje må vi snu. For å se om det går an å fortsette, bruker vi et lite helikopter. Det lille helikopteret flyr høyt, høyt opp i luften  rundt båten. Helikopteret filmer isen under seg. Så kan kapteinen se på filmen og finne den beste veien gjennom isen! Lurt, eller hva?

Foto: Elin Darelius Chiche
Foto: Elin Darelius Chiche

Men akkurat nå ligger vi stille. De franske forskerne skal prøve å fange en sel! De skal klistre fast et måleinstrument på selens hode. Selen skal forske på havet for oss. Hver gang den dykker ned til bunnen for å spise, så måler den hvor varmt og salt vannet er!

klem fra Elin

Foto: Elin Darelius Chiche
Foto: Elin Darelius Chiche

Når havet fryser til

Hei,

Nå er det blitt vinter på ordentig! Det er minus femten grader ute! Det er kjempekaldt. Vinden blåser fra sør, fra Antarktis. Havet fryser til. Det er stilig! Først blir det en masse iskrystaller som flyter rundt. Da ser havet grått ut. Krystallene fester seg til hverandre og blir til runde isbiter. Vi kaller det pannekakeis! Sant låter det godt? Så vokser pannekakene sammen og blir til store isflak.

Det er ikke bare havet som fryser. CTDen fryser også straks vi tar den ut av vannet. Vi må slå varmt vann på flaskene for å kunne åpne dem.

klem fra Elin

Foto: Elin Darelius Chiche
Foto: Elin Darelius Chiche

Vinter om sommeren?

Hei!

I dag når jeg våknet såg båten slik ut:

Foto: Elin Darelius Chiche

Det er sommer her i Antarktis, men det snør! Båten er helt hvit.

Ser du de oransje kulene på bildet? Jag skal sette måleinstrumenter i dem og så sette ut dem i havet. Instrumentene måler hvor kaldt og salt vannet er. De måler også hvordan vannet strømmer. Da kan vi lære mye om havet! Kulene og instrumentene skal stå to år i vannet og måle. Etter det, kommer vi tilbake og henter dem.

Jeg må gjøre kulene ferdige – men jeg venter til snøen har smeltet!

klem fra Elin

Keiserpingviner

Hei!

I dag har vi sett keiserpingviner for første gang! De er så stilige når de spaserer rundt på isen… og veldig morsomme når de slenger seg på magen for å ake kjelke på snøen!

Foto: Elin Darelius Chiche

Når båten stanser for å sende ned CTDen så kommer det mange fugler. De ligger i vannet og venter. De tror kanskje at vi fisker og at de skal få smake. Men det kommer aldri noen fisk, bare en CTD og en masse vann!

Klem fra Elin

Foto: Elin Darelius Chiche

Sommerfugler i Antarktis!?

Hei,

I dag når vi åpnet en boks som hadde stått lenge ute på dekk, så fløy det ut en sommerfugl! Den må ha fulgt med båten fra Chile – en blindpassasjer.

Det er ikke lov å ta med seg dyr til Antarktis, så vi måtte drepe den. Det var trist. Den var veldig fin!

Klem, Elin

[slr-infobox]

Et mysterium: Dette ser ut til å være dagpåfugløye (Aglais io). Men den arten lever i Europa og Asia, ikke i Sør-amerika! Så hvordan kan den da ha kommet seg ombord i båten? Kan sommerfuglen har fulgt med båten helt fra den var i England i sommer? Det er det ingen som vet sikkert, hva tror du?

[/slr-infobox]

 

Den første isen!

Hei!

Nå er vi kommet ganske langt sør. Snart kan vi se Antarktis!

I dag har vi sett sjøis for første gang! Noen av isflakene ser veldig rare ut. Hva synes du at dette isflaket likner på?

Det er sommer og isen smelter. Men all is smelter ikke. Mye av isen blir igjen til neste vinter. Det er bra – da har selene noe å ligge å hvile seg på!

klem fra Elin


Is ved horisonten!

Vatten, vatten, vatten

– 2500 meter! CTD:n är på väg upp och matrosen Cliff som sitter i stolen bakom mig och styr vinschen ger besked om att den stoppat. Jag väntar en liten stund och trycker sen på en knapp för att stänga en av flaskorna där nere. Så ger jag besked till Cliff att han ska ta CTD:n upp till nästa stopp, på 2000 meters djup.

Kemisterna har varit uppe och sett på skärmarna framför mig för att bestämma på vilka djup de vill att vi ska stänga flaskorna. Allteftersom CTD:n sänks ner ritas graferna upp framför mig. Den röda linjen visar temperaturen, blått visar salt, grönt hur mycket klorofyll det är.  Kemisterna (eller om rätt ska vara rätt: bio-geo-kemisterna) tar vattenprover för att mäta sådant som inte CTD:n kan mäta –  näringssalter, syrekoncentration och isotoper, hur mycket (och vilka) plankton som lever i vattnet. Någon vill ha vatten nere ifrån botten, någon från i mitten, någon annan uppe i ytan. Långsamt stiger CTD:n uppåt och vi stannar gång på  gång för att stänga en flaska.

Jag sitter och stickar medan jag med ett öga håller koll på skärmarna för att se att allt är som det ska.

– CTD:n är på däck!

 

Matroserna fäster den och kör in den i «provtagningsrummet». En efter en dyker folk upp med sina flaskor. Stora flaskor, små flaskor, flaskor i glas, flaskor i plast, genomskinliga flaskor, mörka flaskor… alla har de nummer på sig. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun –  vem ska ha vatten från vilket i djup och i vilken flaska? och i vilken ordning? Maria mäter syrehalten i vattnet. Hon går alltid först – och hon tar god tid på sig. Hon måste noggrant kontrollera att det inte kommer några luftbubblor i slangen, så skölja  flasken noga flera gånger, fylla den försiktigt (utan bubblor) och så blanda i kjemikalier som binder syret, försiktigt sätta i locket (utan bubblor) och så skaka rejält innan hon börjar på nästa flaska… och nästa, och nästa. Hon ska ha vatten – ganska kallt vatten – från alla djup. Det blir kallt om fingrarna! Jag vet – för när jag prydligt noterat alla flasknummer och djup för alla andra är det min tur att fylla (mellanstora, gjenomskinliga flaskor med svarta korkar) för att mäta salthalten och kontrollera att sensorn på CTD:n ger korrekta värden.  Jag har vattentäta, fodrade handskar på mig… men det blir ändå blött. Och kallt.

Halvvägs genom alla flaskorna ringer telefonen – det är Greg som ringer uppifrån bron för att meddela att det är en val utanför. Flaskorna får stå en stund och vi springer ut till relingen. En ryggfena dyker upp ur vattnet nedanför oss. En liten ryggfena på en STOR val – det är en knölval. Den försvinner snart ner i djupet och är borta. Vi står kvar en stund och spejar – men återvänder en efter en till våra flaskor. Det är bara en halvtimme kvar till nästa station, och då måste vi vara färdiga.

De andra går iväg med sina fulla flaskor. Några måste analyseras med en gång – andra ska förseglas och skickas tillbaka hem till Europa för att analyseras på hemmaplan. Det är inte alla mätinstrument som går att ta med sig om bord. Jag står ensam kvar med CTD:n som ska göras i ordning för nästa djupdyk. Det sista vattnet ska tömmas ut, korkar ska skruvas åt, ventiler stängas, stängningsmekanismen spännas upp… allt med kalla, blöta fingrar…

ektedata-sidene finner du mange oppgaver om målinger i havet, blant annet denne: Rette linjer og smeltende is